Uppgång, motgång och nystart för plastprofilen
Arbetsnarkoman och vildhjärna. Michael Jonsson beskriver sig själv utan att snåla med ordvalen. Likaså när han berättar om försäljningen av AD-Plast.
Han är väl känd för de flesta i svensk plastindustri, inte rädd för att sticka ut hakan och en pionjär på många områden när det gäller att tänka utveckling och effektivisering av plastfabriken. Men den som har följt med Michael Jonsson en bit på vägen vet också att han har förändrats en hel del under resans gång.
Han har jobbat mycket med sig själv de senaste åren. Michael förklarar utan omsvep:
– Jag kan vara ärlig och säga att många har slutat på AD-plast för att jag var en dålig ledare. Jag var som ”diktator”, en engagerad, påstridig tekniker, som la mig i allt och hade åsikter om allt.
Förändringen kom när Michael fick förfrågan om att delta i projektet Innovate på Jönköping University, där grunden handlade om att få alla medarbetare att vara delaktiga i företagets utveckling. Det där med akademi och skola hade han egentligen inte så mycket till övers för, men Annika Engström, professor i arbetsorganisation, fick honom att tänka om.
– Hon hjälpte mig att skruva om huvudet så att jag blev en helt annan ledare. Jag hade också under samma tid börjat lyssna på Simon Sinek och inspireras av hans sätt att se på ledarskap och jag fick omvärdera väldigt mycket. Jag brukar säga att jag gjorde en mental våldtäkt på mig själv.
Det var en tuff resa för pedanten Michael som blev lika skogstokig när personalen inte hade ordning och reda ute på golvet som när golfrundan gick åt skogen och han slängde golfklubban i backen.
– Jag har inte haft lätt för att bli stressad men däremot hade jag kort stubin och kunde totalt explodera. Men efter Innovate-resan har jag lärt mig att ta motgångar med en axelryckning och gå vidare. Det som har varit kan jag inte göra något åt, du kan bara påverka det som ligger framför dig och där lägger jag min energi.
Förändringsresan handlade i grund och botten om att utveckla företaget.
– Och jag har lärt mig att jobba mer med de mjuka värdena, att skapa energi och entusiasmera så att mina medarbetare känner att de har ett stöd. Alla människor har ett guldkorn inom sig och det är min roll som ledare att hitta det guldkornet. Jag tycker att jag är en bättre ledare idag – men framför allt har jag mått väldigt bra själv av den här resan.
”Alla människor har ett guldkorn inom sig och det är min roll som ledare att hitta det guldkornet.”
Men låt oss backa bandet lite längre. Michael är född i Falköping, kom till Anderstorp med familjen som sexåring, utbildade sig som tonåring till verktygsmakare och började jobba med klipp- och bockverktyg. Tog ett sabbatsår, skaffade sig körkort för lastbil och buss och fick sedan en anställning på Orion i Anderstorp som verktygsmakare och senare på Makeni i Smålandsstenar. Under hela denna tid körde han lastbil på kvällar, nätter och helger. 1986 startade Michael M-plast AB och köpte en begagnad utrangerad formspruta som renoverades till nyskick.
Livet snurrade vidare i snabb takt: han och hustrun Anneli – som varit ett par sedan hon var 15 och han 20 – fick första barnet, köpte hus och Michael sa upp sig från sitt fasta jobb, gick till banken för att låna pengar till fler maskiner och blev egenföretagare på heltid i november 1988.
– Jag var arbetsnarkoman och jobbade från 06.00 till 24.00, sju dagar i veckan. Idiotkörde 24-timmarspass och 48-timmarspass och var i princip aldrig hemma. Jag var inte rolig varken för Anneli eller barnen.
Hur det överhuvudtaget funkade med familjen? Förklaringen är enkel:
– Det är för att jag har en helt fantastisk fru. Hon tog hand om allt därhemma – och ekonomin på företaget.
Efter ett 48-timmarspass i augusti 1993 tog det dock tvärstopp. Kroppen sa ifrån och Michael sa till Anneli: Jag håller på att jobba ihjäl mig, vi får sälja M-Plast. Då hade han två anställda.
– Så jag gick och pratade med revisorn, men han sa: Ska du verkligen sälja? Jag vet ett fint bolag som är till salu. AD-plast.
Resten är som man säger historia. 1994, mitt i bankkrisens Sverige, blev affären klar och Michael tillträdde som ny ägare och VD för 30 anställda och 33 maskiner. Tidigare ägaren Donald Lorin, var kvar som bollplank i sex år.
– En fantastisk man som utan att blinka klev ner från ägarrollen och blev anställd. Han sa alltid när jag ställde en fråga ”så här har jag gjort, men du ska göra det på ditt sätt”.
Utvecklingsresan på AD-plast påbörjades med digitalisering, certifieringar och automation där de första robotarna kom in i huset 1996. Ett par år senare installerades den första 6-axliga roboten och man gick ganska snart upp till 40 anställda och 40 maskiner. Produktionen breddades från tidigare fokus på fordonsindustri till att även omfatta möbelindustri och barnsäkerhetsprodukter. Snäckan som utvecklades i huset 2006 blev en riktig framgångssaga, trots lågkonjunkturen som slog till 2008.
– Vi var tvungna att varsla men gick samtidigt in i högautomatiserad produktion och under cirka 10 år producerade vi nästan 900 miljoner snäckor om året, berättar Michael.
Han hade en tydlig vision att automatisera hela flödet så 2018 introducerades AGV-truckar i fabriken.
En riktigt stor händelse skedde maj 2015 då AD-plast fick besök av Kung Carl XVI Gustaf. Michael fick nästan 45 minuter för rundvandring och ett spännande samtal med honom.
– Jag var imponerad av hur påläst han var. Det var en höjdpunkt att ha med sig hela livet.
Hela tiden har Michael och Anneli jobbat sida vid sida i företaget, men när Anneli för cirka tre år sedan började känna sig tveksam till arbetet insåg de båda att det var dags.
– Hon kände att vi kan inte bara jobba hela livet. Så vi började prata om att sälja och tog kontakt med en mäklare, berättar Michael.
Storbolag knackade på dörren och visade intresse men Michael sa nej. Han ville inte sälja till en stor koncern, framför allt inte en utländsk, med risk att sudda ut AD-plast från kartan. Däremot hade en entreprenör med några bolag visat intresse. Affären gick igenom i juni 2024. Bara fem månader senare kallade han in Michael och Anneli på sitt kontor med ett iskallt besked:
– ”Jag har sålt bolaget”. Det var en riktig j***la käftsmäll. Jag kände mig både förbannad, förolämpad och blåst.
Michael skulle egentligen ha jobbat kvar till juni 2025, men de nya ägarna hade andra planer.
– Jag fick oväntat lämna verksamheten i mitten av mars. Gick på kort varsel, bara sex timmar. Väldigt tråkigt. Jag fick ju inte ta ett riktigt farväl av mina medarbetare. Hela försäljningsprocessen blev tyvärr en väldigt tråkig resa. Men det är inget vi kan påverka nu - vi har vänt blad och börjat en ny resa.
Idag jobbar Michael som konsult med ett brinnande hjärta för att hjälpa företag att effektivisera både administration och produktion med affärssystemet som nav. Fram till årsskiftet löper bland annat ett uppdrag för Polymertekniska Institutet, PTI, som just nu bygger nya, egna lokaler på Bredasten.
– Det kommer att bli kanonbra. Vi har de riktigt stora företagen som kunder idag och tanken är att PTI:s testcenter ska vara en resurs och ett utvecklingsinstitut som alla externa kunder och medlemsföretag i moderbolaget Polymercentrum kan vända sig till. Här vill vi utveckla plastindustrins framtid.
Och Michael har inga planer på att sluta jobba. Det här är en nystart.
– Skulle jag inte få några konsultuppdrag framöver så har jag en lösning på det också. Jag kommer inte att vara arbetslös.
Vad som händer återstår att se. Helt klart är att fortsättning följer.
Michael Jonsson
Ålder: 68 år
Familj: Fru och två barn.
Bor: I Ringenäs utanför Halmstad.
En ledig dag: Bygger utekök, håller på med huset och mina gamla sportbilar, spelar golf – jag kan ju inte vara stilla.
Lyssnar på: Volbeat, Van Halen, Springsteen, Ulf Lundell – jag gillar egentligen allt från Pavarotti till hårdrock.
Läser: Inte mycket, men jag lyssnar på ljudböcker ibland.
Förebilder: Ledarskapsexperten Simon Sinek. Annika Engström, professor i arbetsorganisation på Högskolan i Jönköping. Donald Lorin, tidigare ägare av AD-Plast. Hans Andersson tidigare ägare av Plastinject AB (Min första kund)
Text: Gabriella Mellergårdh
Foto: Gabriella Mellergårdh & privat
