Amit Paul - Från popidol till plastpionjär
Artisten, plastprofilen och systemtänkaren Amit Paul förenar musik, material och regenerativt tänkande – i jakten på en mer hållbar framtid.
Han har synts i rampljuset den senaste tiden, med A-Teens återförening och medverkan i Melodifestivalen. Men bilden av Amit Paul som artist är bara en del av helheten. Han rör sig mellan musik, plastindustri och systemförändring – och ser ingen motsättning däremellan.
– Vad händer när vi tar med alla delar av oss själva? När vi får vara i kontakt med musik, skapande, dans och sång?
För honom hänger det ihop. Perspektiven från scenen och styrelserummet närmar sig varandra snarare än konkurrerar. Kreativitet, menar han, är inte något som hör hemma i ett specifikt rum – det är en förmåga som behövs lika mycket i arbetet med materialflöden och affärsmodeller som i musikskapande.
Nystarten med A-Teens har inneburit både turnéer och ny musik.
Melodifestivalen 2026 – A-Teens och Iconic.
Redan som barn växte han upp i plastens värld. Föräldrarna drev kemiföretaget PP Polymer, och fascinationen för material och kemi kom tidigt.
– Pappa är polymerkemist och han lärde mig vad kemi innebär.
Men samtidigt fanns en friktion.
– Samhället sa att plast var dåligt. Det matchade inte bilden jag hade hemma – att plast kan vara både nyttigt och nödvändigt. Att man kan göra saker med de här verktygen som faktiskt är bra för världen.
Den spänningen – mellan plastens potential och dess problem – har följt honom sedan dess, och blivit en drivkraft snarare än ett hinder.
Efter åren i A-Teens, studier på Handelshögskolan och en kort period som konsult återvände Amit till familjeföretaget. Där var han med och utvecklade det som blev Paxymer, med fokus på hållbar plastinnovation. Arbetet omfattade allt från produktutveckling till produktion och marknadsintroduktion. Men erfarenheten ledde till en avgörande insikt.
– Bra teknik räcker inte alltid. Det är systemet runt omkring som avgör om den får genomslag.
När pandemin bromsade utvecklingen blev det tydligt hur beroende innovation är av strukturerna runt omkring – marknad, incitament och regelverk. Det som på pappret fungerar kan i praktiken fastna.
I dag är det just systemen som står i centrum. För fyra år sedan flyttade familjen till Island, delvis för livsstilen och närheten till naturen, men också som en möjlighet att arbeta i en ny kontext. Där driver han ett återvinningsprojekt tillsammans med det kommunala insamlingsbolaget. Resultatet är konkret: återvinningen har ökat från 9 till omkring 50 procent.
– Det visar att förändring är möjlig, men också hur mycket som sitter i systemet.
Island har blivit hans nya hem. ”En livsstilsförändring.”
Han beskriver en värdekedja där varje aktör optimerar sin egen del – från råvaruproduktion till tillverkning och slutkund – men där helhetsansvaret saknas. Resultatet blir komplexa materialblandningar och en återvinning som försvåras redan i designfasen.
– Mycket av potentialen i plast sitter låst i hur systemet är designat.
Frågan är då vad som krävs för att låsa upp det. Lagstiftning lyfts ofta fram som en nyckel, men Amit ser både möjligheter och begränsningar.
– Transparens och struktur behövs, men vi är också väldigt beroende av kontroll. Vi vill ha evidens innan vi agerar – men vi får ingen evidens förrän vi har gjort något. Det blir ett moment 22.
I praktiken kan även logiska lösningar fastna i upphandlingar, prismodeller och regelverk. Det som borde vara möjligt blir omöjligt eftersom systemen inte är byggda för förändring.
Det är här hans arbete i bolaget Innrwrks tar form. Fokus ligger inte på enskilda tekniska lösningar, utan på att förändra hur system fungerar i grunden och hur företag positionerar sig i dem.
– Ibland handlar det om små justeringar som får stora effekter. Ett ändrat avtal. En annan prismodell. Saker som låser upp flöden.
Amit Paul tillsammans med Nora Bateson och Dave Snowden, ledande profiler inom systemtänkande och komplexitetsvetenskap.
Kärnan i arbetet är ett regenerativt perspektiv. Företag är inte isolerade enheter, utan en del av ett större sammanhang där varje beslut påverkar helheten. Han tar jordbruket som exempel.
– Vill du bygga en frisk jord måste du förstå helheten. Vad du sår, i vilken ordning, hur du skördar. På samma sätt behöver företag bidra till systemet de är en del av.
Det innebär också ett annat sätt att se på affär och värdeskapande.
– Pengar är som syre. Syre är nödvändigt för att vi ska kunna leva men vi lever inte för att andas.
För ett familjeföretag i plastindustrin blir frågorna konkreta: Bidrar vi till samhället? Tar vi ansvar för våra produkter? Hur påverkar vi naturen och människorna omkring oss?
– Vill du driva ett företag så att du sover gott om natten, då är du redan på väg mot ett mer regenerativt förhållningssätt.
Samtidigt finns musiken kvar som en parallell rörelse i livet. A-Teens återförening har lett till både turné och ny musik, med nedslag i såväl Europa som Latinamerika. Tidsmässigt är det en mindre del av vardagen, men energimässigt desto större.
– Det är en fantastisk resa. Det här är människor jag delar en väldigt speciell historia med.
Musiken representerar något han menar också behövs i arbetet med komplexa samhällsfrågor: kreativitet, närvaro och kontakt med känslor. Att kunna växla perspektiv, och inte fastna i ett enbart analytiskt sätt att tänka.
Kvar finns samma grundfråga som i början. Hur vi använder våra verksamheter – och våra liv – för att skapa den framtid vi vill att våra barn ska leva i. Och för Amit Paul går den tråden, kanske oväntat, rakt genom plasten.
Hur kan du använda din affärsverksamhet för att skapa den framtid du vill ge dina barn? Den frågan driver Amit Paul.
Text: Gabriella Mellergårdh. FOTO: PRIVAT
