Att våga är vägen framåt för Marika

Det är lite av orädd Pippi Långstrump över Marika Rudén – som sällan backar för en utmaning. Det har jag aldrig provat förut så det klarar jag säkert!

Vi möts i den varma höstsolen med utsikt över slalombacken Isaberg i Hestra där Marika jobbade extra som liftvärd när hon var tonåring. En plats hon fortfarande gärna återvänder till för utflykt och rekreation tillsammans med dottern.

Uppväxten som storasyster i företagar­familjen Rudén är kanske inte det som präglat henne mest. Det handlar mer om personlighet, tror Marika:

– Redan som liten var jag väldigt framåt och orädd, hade lätt att prata med folk och såg sällan några hinder.

Men visst spelade det roll för framtiden att Marika så tidigt fick komma in i plastbranschen och börja från grunden.

– När pappa fortfarande hade maskinerna i garaget minns jag att vi satt i vardagsrummet och sorterade och monterade, berättar Marika.

I tidiga tonåren jobbade hon en hel sommar för att tjäna ihop till en egen mobiltelefon. Hon jobbade skift, betjänade maskiner, testade allt. Och inte bara i familje­företaget och i slalombacken. Det blev även butiksjobb på Konsum och en vända på reklambyrå för Marika, som valde media­programmet på gymnasiet, med inriktning grafisk design.

Efter gymnasiet kastade hon sig ut i det okända som au-pair i Tyskland i en familj med tre barn; 2, 4 och 6 år gamla. Här handlade det inte bara om barnen – Marika fixade även matlagning, städ och tvätt.

– Det var en väldigt rolig tid, jag fick så många vänner och trivdes så bra att jag stannade kvar i två år och har fortfarande kontakt både med vännerna och med familjen, berättar Marika.

Men en tuff utmaning ändå? Marika skrattar:

– Man växer otroligt mycket genom att ta ansvar för tre barn. Och jag tänker faktiskt i dag, hur sjutton gick det ihop! Men det var roligt och spännande. Fantastiska år.

Marika vände så småningom hem igen, ­pluggade företagsekonomi på gymnasial nivå och hängde sedan på en kompis till Göteborg för att prova på studentlivet.

– Jag läste kulturgeografi på Handels­högskolan. Det verkade intressant så det ville jag testa.

Och precis den inställningen har följt Marika genom livet. Våga språnget, testa något nytt. Studierna fortsatte hemma i Gislaved, Högskolan på hemmaplan, där hon ­studerade polymerteknik i två år.

– Jag hade ju ändå jobbat en del med detta och kände att jag kunde en hel del, men jag ville veta hur mycket. Validera mina kunskaper på det jag lärt mig informellt.

Innan utbildningen var helt slutförd ­förvärvade Rudéns Plastindustri företaget Bigstens Plast i Götene och Marika tog sig an en ny utmaning: uppdraget som platschef.

– Jag har nog aldrig jobbat så många timmar, varken innan eller efter. Det var roligt då men jag inser så här i efterhand vad jag slet. Jag tog hand om allt – försäljning, inköp och redovisning – och jobbade i produktionen, berättar Marika.

Att komma som ny platschef, en ung tjej, och möta ett gäng på åtta arbetare i ­produktionen är en utmaning i sig.

– Jag hade ingen erfarenhet av att leda människor men jag kastade mig ut i vattnet och lärde mig att simma. Och att jag jobbade mest av alla gjorde nog att jag fick ­förtroendet, säger Marika.

Efter 1,5 år flyttades produktionen hos Bigstens in i Rudéns och Marika följde med hem igen till ett familjeföretag som började kännas trångt.

Marika sökte nytt jobb och landade hos Bladhs Plast som projektledarassistent.

– Kommer du med erfarenhet från ett familje­företag där du har fått göra allt handlar det bara om att vara ödmjuk och starta från grunden. Så jag började rodda i saker och ting med de erfarenheter jag hade med mig och min förståelse för kundens behov, och inte minst mina värderingar.

Resultatet lät inte vänta på sig. Under sin föräldraledighet blev Marika befordrad.

– Och det säger mycket om ledningen där, som gav möjlighet att växa och utvecklas. Det fanns inget tak, inget som begränsade.

Marika gjorde sju år hos Bladhs som under tiden blev uppköpta av Talent Plastics, därefter några år som försäljningsansvarig hos Plastinject i Anderstorp innan hon återvände till Bredaryd och Talent Plastics och arbetade fram till 2023.

En projektanställning på Polymercentrum blev nästa karriärsteg för Marika, men i samma veva gick hennes mamma bort, hastigt och oväntat.

– Tack vare att jag hade bytt till en projektanställning där jag kunde styra över mina tider så kunde jag vara mycket hos mamma innan. Men det var en tuff tid med stora omställningar i livet. Jag blev påverkad av både oro och ångest som jag fick försöka lära mig att hantera, berättar Marika.

Även om hon till stor del lyckades finns en sårbarhet kvar, och hon understryker hur viktigt det är att ta hjälp och att våga prata om det som skaver.

– Det är så lätt att tänka att allt ska vara på ett visst sätt. På sociala medier lyfter vi bara våra framgångar, men vi behöver vara äkta och öppna med våra närmaste. Våga säga att ”nu kämpar jag med det här”.

Engagemang för branschen. Marika har satt sitt avtryck i både Polymercentrum och SPIF.

Kanske gav jobbet också lyftkraft. Tiden som affärsutvecklare på Polymercentrum och senare Polymertekniska Institutet beskriver Marika som givande och rolig. Hon älskar att se kraften i branschen och viljan att nätverka och samarbeta. Kundbesök, kurser, Wira och SuPra, förändringar i styrelsen, nybyggnation och stora projekt – allt blev erfarenheter att ta med sig vidare i uppdraget som styrelse­ledamot i SPIF. Mitt i allt detta öppnades så möjligheten att kliva tillbaka in i familjeföretaget, Rudéns Plastindustri.

– Det har ju aldrig varit en självklarhet för mig att vi skulle hitta en lösning och att jag skulle komma tillbaka. Men med det här upplägget – Polymergruppen där fyra andra gått in som ägare tillsammans med mig – så kändes det självklart, säger Marika.

Med facit i hand, så här ett halvår senare, är hon än mer övertygad:

– Det var hundra procent rätt beslut. Och de andra delägarna finns där som stöttning när jag behöver dem. Vi har ett bra utbyte och dialog även om jag sköter det dagliga.

Ägarkvartetten är vänner sedan många år och bidrar med erfarenheter inom bolags­förvärv, finansvärlden och entreprenörskap.

Så hur ser då framtiden ut? Marika erkänner utan omsvep: femårsplaner och strategi är inte hennes starkaste sida.

– Jag tar saker mycket som de kommer med fokus på här och nu, att göra det så bra jag kan, och det leder alltid vidare till något nytt när man gör det bra. Med hjälp av mitt arbete och mitt nätverk faller saker alltid på plats.

Men utifrån det egna företaget och arbetet inom SPIF har Marika ändå en mycket tydlig agenda:

– Vi måste gå ihop i branschen när det gäller viktiga frågor. Hur kan vi bibehålla hög teknikgrad inom industrin? Hur kan vi vara konkurrenskraftiga? Hur ska vi tolka nya EU-krav? Många problem sitter vi och löser var och en för sig, men vi måste hitta de gemensamma beröringspunkterna och här kan SPIF gå in och stötta, lyfta och inspirera.

Framtiden för egen personlig del är ett oskrivet blad. Hon vill fortsätta att leva här och nu, men tänka varsamt och sunt på vilka krav man ställer på sig själv. För sanningen är den att man räcker inte alltid till.

– Och det är okej. Du kommer inte alltid att ha balans mellan jobb och fritid, familj och vänner. Och det måste vi acceptera.

I samma anda vill hon ta fajten med allt prestigetänkande.

– Prestige måste vi kasta ut. Det är ett ­uråldrigt tänk att tävla om att sitta kvar längst på kontoret på kvällarna. Hinner man inte klart på den tid man har är det dags att reflektera.

Med det sagt kan Marika ändå ofta känna sig sliten och jagad.

– Men det är såklart ett speciellt läge nu, några månader in i min nya roll på Rudéns.

Mor och dotter. Viktigast av allt för Marika är relationen med dottern Linnéa.

Jobbet är jätteviktigt för Marika. Det ger henne utrymme för kreativitet och problemlösning. Men det gäller att ha sina prioriteringar klara:

– Jag identifierar mig väldigt mycket med mitt jobb och kan ibland kanske bli lite överprofessionell. Jag vill vara en förebild för min dotter, hon är mitt stora fokus. Mitt mål är att vårda de relationer jag har men också vara öppen för nya, säger Marika och ler.

Om Marika Rudén

Ålder: 44 år
Familj: Dotter, 14 år gammal
Bor: i Gislaved
En ledig dag: Fixar i huset eller trädgården, gör en utflykt, shoppar med dottern – eller bara återhämtar mig.
Läser: Mycket – i perioder. Gärna romaner baserade på verkliga ­historiska händelser. Senaste åren har jag gått över till ljudbok. Just nu lyssnar jag på Kontrahenterna av Denise Rudberg.
Tittar på: Gärna serier; deckare, thrillers och kriminalserier. Och gärna nordiskt. Igår såg jag filmen The Unforgivable tillsammans med dottern. Det är mysigt nu att kura in sig när kvällarna blir mörkare.
Inspireras av: Sociala interaktioner, att hitta på roliga saker och att ta sig tid att reflektera och lyfta blicken.

Text: Gabriella Mellergårdh

Foto: Gabriella Mellergårdh & Privat