Är ett globalt plastavtal möjligt?
Sluta använda plast? Nej, det är fel utgångsläge och kanske borde vi egentligen använda mer plast, konstaterar Henrik Oxfall i sin reflektion över det globala plastavtalet som än en gång strandade.
Återigen har man misslyckats med att nå ett globalt avtal för att minska plastföroreningar. En av de största stötestenarna under förhandlingarna har handlat om bindande produktionsminskningar av plast. Plasten får ta skulden för vår överkonsumtion. Om vi bara slutar använda plast så kommer allt bli bra… Nej, det är helt fel utgångsläge. Ett ensidigt fokus på minskad plastanvändning är en naiv övertygelse om att allt är plastens fel.
Henrik Oxfall, plastexpert på IKEM – Innovations- och kemiindustrierna i Sverige
Att använda mindre plast löser inte problemet med vår överkonsumtion i världen, av alla material och resurser. LCA-analyser visar gång på annan att plast i många fall är det mest hållbara materialet. Så kanske borde vi egentligen använda mer plast. Men då såklart använda det på ett hållbart sätt. Behov av hållbar användning gäller givetvis för alla material.
Men visst finns det problem. SMEDS nya plastkartläggning som kom ut innan sommaren visar att vi fortfarande återvinner på tok för lite plast i Sverige. Och vi vet att över hälften av alla plastförpackningar hamnar direkt i soppåsen. Det finns mycket att göra och viktiga delar i ett globalt avtal som vi verkligen hade behövt.
När en stor del av värdens länder väljer att prioritera minskad användning och produktionsbegränsningar som den i särklass viktigast lösningen så hamnar alla andra effektiva lösningar i skymundan. Lösningar som skulle kunna göra skillnad redan imorgon. Så som design för återvinning, producentansvar, ökad användning av återvunnen råvara och fungerande avfallshanteringssystem.
Ett steg mot en hållbar plastanvändning togs dock i somras då EU-kommissionen äntligen presenterade ett förslag på beräkningsprinciper för kemiskt återvunnen plast inom engångsplastdirektivet. Ett förslag som även förväntas tillämpas för såväl förpackningar som fordon i framtiden.
De föreslagna principerna bygger på en massbalansmodell som heter ”Fuel use exempt” där det material som blir bränsle i någon form så klart inte kan räknas som återvinning. Ett mycket välkommet och efterlängtat besked. Nu kan förhoppningsvis den kemiska återvinningen av plast ta fart på allvar.
Men kan vi nå ett globalt plastavtal?
Ja, det återstår att se.
Henrik Oxfall
Plastexpert IKEM
